Lyssna på de äldre

00:02 Du måste ju ha träffat en del mördare i ditt liv. 00:11 Ja, det har jag ju. 00:15 Hur är det då? 00:18 Ja, det är ju i stort sett som att träffa en vanlig människa. 00:30 I det här avsnittet så träffar jag Birgit, 95 år gammal som tidigt i livet drabbades av sorgen efter sin lilla systers död. En förlust som än idag, 90 år senare, gör sig påmind varje år när sirenerna blommar. 00:45 Vi pratar om barndomen, den nervösa första skoldagen och lyckan när hon som 17-åring använde sin första lön till att köpa ett par efterlängtade skridskor. Birgit berättar också om sitt yrkesliv som en av Sveriges första kvinnliga poliser och den långa karriären som kriminalkommissarie där hon har mött flera av landets mest kända mördare. 01:07 Det är ett avsnitt om sorg och glädje och stoltheten över ett långt och barnbrytande yrkesliv. Då åtstår bara för mig, Jonas Hulbeck, att önska er en trevlig lyssning. Nu kör vi! 01:22 Idag så har jag tagit mig till Solna strax utanför Stockholm hem till 95 år gamla Birgit. Vi sitter här i din kornblåa fina soffa i din lägenhet här. 01:37 Hur känns det här? 01:39 Ja det känns ju lite ovanligt naturligtvis. Det här har jag gjort en enda gång i mitt liv tidigare. 01:46 Jaha vad var det för något då? 01:48 Ja, det var då jag berättade om Dacosta-fallet. 01:54 Ja, just det. Du är ju, vi ska säga till lyssnarna redan nu, att du är ju tidigare polis. Och vi ska ju prata en del, bland annat det ska vi prata om, ditt yrke inom polisen som varade i över 40 år. Men ditt liv började ju inte där riktigt. Vi ska ta oss långt upp i landet till Skellefteå. Strax utanför Skellefteå, en liten by, växte du upp. Kan du berätta för oss om din uppväxt? Ja. 02:25 Jag är ju född i februari 31. 02:30 Uppväxten, ja. 02:33 Jag hade en bror och så småningom en syster också. Men hon dog då hon var fem månader. Hon har inte funnits i familjen så länge. 02:47 Var det en lilla syster till dig? 02:48 Ja, det var en lilla syster. 02:52 Vad hände med henne? Hon föddes då vi hade mässling, både Ove och jag. 02:54 Du och din bror? 02:54 Det var min bror, ja. 02:54 Hon fick mässling och hon fick krupp och hon fick dubbelsidig lunginflammation. 03:17 Det var före penicillinets tid. Så det klarade hon inte av. Nej. 03:25 Hur gammal var du då? 03:27 Jag var åtta år. 03:29 Vad minns du från det här? 03:31 Ja, jag minns väldigt mycket från det här. Att den lilla nyfödda, hon var sjuk hela sitt... 03:45 Unga liv kan man säga. Hon friskade aldrig till mellan stötarna. 03:53 Hon var fem månader när hon dog. 03:55 Hon var fem månader när hon dog. 03:58 Vad gjorde det här med er familj? Du och din mamma Nanni, pappa Ragnar och din bror Ove. 04:07 Vad gör det med en familj? 04:10 Det är klart att det är väldigt tråkigt. Först och främst. 04:16 Men som barn så då fortsätter man ju livet. Det var mamma som drabbades mest har jag en uppfattning om. Att hon sörjde det här lilla barnet väldigt länge. 04:35 Din lilla syster heter Robera. Har dina föräldrar i efterhand när du har blivit äldre har de pratat om den här sorgen med dig? 04:48 Nej, det har de aldrig gjort. 04:51 Den lilla glömdes ju inte bort utan man hade ju en grav att gå till. 04:59 Hon fanns med oss men vi pratade inte särskilt mycket om det. 05:06 Varför inte då tror du? 05:09 Ja, man gjorde väl inte det på den tiden. 05:13 Det här är ju väldigt länge sedan. 05:17 Hade du önskat att dina föräldrar pratat mer med dig om det? 05:22 Nej, jag tror inte att jag tänkte så långt om det. 05:30 Har den här förlusten av din lilla syster, du är ju bara åtta år när hon går bort. Har den följt med dig genom livet på något sätt? 05:39 Ja, hela tiden. 05:45 Varje gång hon dog då syrenerna blommade. 05:49 Och varje gång syrenerna står ut då jag passerar någon syrenlugn. 05:59 Så tänker jag på henne. Det står emot mig, doften av syren. 06:06 Det står emot mig och då kommer jag ihåg henne. 06:11 Hon följer dig genom livet ändå. 06:22 Kan du berätta lite mer om din mamma och pappa? Vilka var de? 06:28 Ja, båda två var ifrån Medle där jag är uppvuxen. 06:34 Precis som Medle är en liten by strax utanför Skellefteå. 06:38 Ja, det är en ganska stor by. En jordbruksbygd men en hel del... villasamhällen också för att det var populärt att bo i Medle även om man arbetade i Skellefteå det är ju trevligt om man så säger trevligt i Medle ja vacker natur och och där bor du då med din familj växer upp med din familj ja pappa Ragnar pappa Ragnar mina föräldrar hade ju ett jordbruk där 07:16 Vad var det för jordbruk då? 07:17 Ja, vad ska man säga? Det var med kor och hästar och djur på gården. 07:27 Var det en stor bondgård ni växte? 07:29 Inte särskilt stor. Men så småningom köpte pappa till ytterligare mark. 07:37 Men det var ju sedan jag var vuxen i och för sig. Så han var en, man kan säga, en drivande man egentligen. 07:48 Hur var din mamma då? Nanni. Jag tycker det är ett så fint namn. Nanni. Hur var hon? 07:58 Hon var kanske lite mer stillsam. 08:03 Men fick ju jobba väldigt mycket på gården. 08:09 Ensam. 08:11 Till dess att Ove och jag började kunna hjälpa till med de sysslor som förekom. 08:21 Kan du beskriva hur byn Medle såg ut? Hur var det på 30-talet? Kan du ta oss tillbaka dit? 08:30 Ja, det kan jag ju. 08:34 Älven flöt genom byn. 08:39 Och så var det en landsväg rakt igenom byn. 08:44 Och gårdar på Ömses sida om vägen. 08:49 Och jordbruksmark då både hemma vid och på fäbodar och annan jordbruksmark utanför byn. 09:01 Hur många var ni som bodde där då tror du? 09:02 Ja, vi var nog 800 personer. 09:04 Ja. 09:10 Och hade ni någon liten butik och sådär också? 09:13 Ja, det fanns tre butiker i. 09:15 Men då var det nästan stort känns det. 09:18 Ja, de låg inte in till varandra. Men först var det Valla som vi sa. Och så var det Konsum. Och så var det en butik längre upp i byn som var Bergqvist. 09:32 Jaha, men de såg lite samma grejer. 09:36 Ja, det var diverse handel. 09:39 Vi har pratat lite om dina föräldrar, men vem var du som barn då? 09:44 Ja, jag var nog ganska pigg och glad egentligen. 09:48 Nyfiken på livet? 09:49 Ja, det var jag utan tvekan. 09:59 Hur, när ni som barn, du nämnde nyss då att ni tidigt fick hjälpa till på gården. Men jag tänker, när ni bara fick vara barn på fritiden så. Vad gjorde ni på somrarna och jämfört med vintrarna? Vad hittade man på? Vad lekte man med? 10:19 Ja, det var mycket. 10:21 Helt enkelt. På vintern åkte vi i skidor och kälke. För vi hade ju en backe alldeles utanför huset där vi bodde. Så där var vi mycket. Och så hade vi en grannfamilj som vi lekte mycket tillsammans med. 10:45 Som också har barn i din ålder. 10:47 Ja, de hade många barn. 10:54 Skidåkning var ju det mesta på vintern. Och på sommaren, då badade vi i älven. 11:00 Det var inte rätt kallt. 11:02 Ja, det var kallt men man badade för det tyckte man att det var väldigt roligt att bada. 11:10 Så fort isen är smält då hoppar man i. Inte riktigt. 11:14 Kanske inte sånt men från midsommar och framåt. 11:18 Vad härligt. 11:19 Ja. 11:20 Så badade vi i Luddeedun som vi kallade det. 11:25 Luddeedun? 11:26 Ja, det var en eda som en vik som gick in. 11:33 Som inte var lika strömt kanske? Nej, det var inte det. Där kunde man plaska fritt. 11:37 Ja, visst. 11:38 Vad härligt. 11:41 När skolan sätter igång då, hur tycker du det var? 11:45 Jo, det var roligt helt enkelt. 11:49 Och jag längtade att börja skolan. 11:52 Minns du första skoldagen? 11:53 Ja, den minns jag. För jag var så ivrig. Så jag tror att det var det som gjorde att jag började må illa på morgonen. Så jag kunde inte gå. 12:07 Missade du första skoldagen? 12:08 Så jag missade uppropet. Ja, det gjorde jag. 12:13 Du var lite pirrig och nervös och mycket känslor. 12:18 Andra dagen kom jag till skolan. Då dök jag upp. Det gick bara inte för mig att gå på det första dagen. 12:27 Du var lite överladdad. 12:28 Ja, det måste jag nog säga. 12:32 Men när du kom in där i klassrummet den andra dagen, hur var det? 12:39 Jag känner mig lite utanför har jag ett minne av. För att de andra hade ju träffats dagen innan. Men det ordnade sig ganska snabbt. 12:54 Hade du något favoritämnen? 12:57 Ja, då man kom upp i tredje, fjärde klass då. Jo, jag... 13:04 Gillade geografi och historia. 13:09 Det var mina favoritämnen faktiskt. 13:13 Det här är ju också en tid när du studerar och du läser historia. Om jag tänker rätt nu så får du börja läsa historia i skolan i årskurs 3-4 samtidigt som andra världskriget pågår. Ja. 13:30 Så en av historiens absolut största händelser pågår för fullt samtidigt som du går i skolan. 13:38 Vad fick ni veta om kriget från din lärarinna eller magister? Vad berättade man för er i skolan om det här? 13:48 Jag vet att det var den 30 september 1939. 13:55 Och det var liksom speciell känsla i skolan. 14:00 Vi fick inte veta någon där vad som hade hänt. Men då jag kom hem så sa man att nu har de börjat kriga. 14:13 Du är ju åtta år gammal. 14:17 Vad kände du då? 14:20 Jag blev frädd, det vet jag. 14:22 Men jag tänkte samtidigt att det var nog långt borta så att det kommer inte hit. 14:31 Märkte ni av det här någonting i er by här strax utanför Skellefteå under de här krigsåren? 14:39 Först och främst var det ju radiosändningarna där man hela tiden berättade om kriget. 14:50 Och så kom ju ransoneringen, ransoneringskort, på många matvaror. 14:57 Till och med skol. Otroligt. 15:01 Och kläder också. 15:05 Men det första som ransonerades var ju kaffet. För det var ju en importvara och sedermera kom. 15:16 Nästan det mesta som man behövde för ett hushåll. 15:23 Påverkade det er familj någonting och det som ni faktiskt åt och fick på bordet där hemma? 15:32 Ja, så småningom kanske. 15:35 För jag vet att mamma bakade ju alltid bullar på fredag eller lördag. 15:43 Varje vecka. 15:45 Men då mjöret började ransoneras så blev det var fjortonde dag bland annat. Men i övrigt så hade vi ju egna djur som slaktades. Och så hade vi ju kornmjöl. Mm. 16:04 Men ni hade ju mycket inom hushållet ändå. 16:08 Ja, man hade egna produkter från gården helt enkelt. 16:12 Tack och lov. 16:13 Ja, så det var kanske inte så mycket man märkte. Vissa saker fanns ju då inte. Frukt av olika sorter och sånt där. 16:28 Men det var man inte van vid heller direkt. Så att man saknade det inte. 16:45 Och vi säger varmt välkomna tillbaka till ekonomiminuten och vid min sida i poddsturen idag har jag Kristoffer Asplund från 60 plus banken. Kristoffer idag ska vi prata om pension. Vad man ska tänka vid uttag av pensionen och när man själv egentligen kan gå i pension. 17:05 Det finns ju ingen pensionsålder som gäller för alla. Vad är det som gäller då? 17:11 Ja, men bra fråga. Det är lite av en labyrint kan även jag tycka. 17:18 Och ja, vad är det som gäller? Jo, vilket år du är född är egentligen det som avgör vilka riktålder du har och när du tidigast kan börja ta ut inkomstpension och premie i pensionen. Sen kan man ju också välja att vänta med pensionen vilket i regel ger ett högre månadsbelopp för du skjuter på antalet dagar. 17:40 Och ska jag ta mig själv som exempel så finns det ju faktiskt ingen riktålder. Den förväntas vara 69 år men det vet vi inte annars för den fastas inte på ett bra tag. 17:48 Vad är riktåldern då? Kan du förklara vad det innebär? 17:54 Ja, det kan jag göra. Nu kommer jag säga rikt många gånger här. 17:58 En riktålder är den ålder som används som riktmärke egentligen. För när du kan börja ta ut olika delar av den allmänna pensionen. Så den anpassas efter medellivslängden i Sverige. Och sen fastställs den sex år innan den börjar gälla. Så ju längre vi lever desto längre kommer vi också jobba. 18:18 Så i dagsläget är då riktåldern 69 år men det fastställs ju löpande såklart. 18:24 Om jag tar mig själv som ett exempel, ja. 18:27 Förstår, men det här är ju som sagt en riktlinje kan man säga för när pensionen ska börja gälla. Om det är så att man då sitter på sin kammare och tänker att jag vill ta ut min pension tidigare eller kanske senare än den här riktåldern. 18:43 Vad gäller då? 18:45 Det går ju såklart bra att göra det. Det kommer påverka din ekonomi oavsett hur du väljer att göra. Tar du ut den tidigare och går i pension tidigare så kommer du att ha en lägre pension eftersom den sprids ut över fler antal år då. 19:01 Så går du i pension fem år tidigare än tänkt, då är det fem år extra att den här pensionen ska spridas ut på. Sen är det så att vissa delar av pensionen, som garantinpension och bostadstillägg, kan inte tas ut före riktåldern. 19:15 Just det, så vissa delar av pensionen går inte att komma åt. Där får man vänta med. Så då kan de åren bli lite svårare ekonomiskt. 19:24 Finns det någon ekonomisk alternativ till det här i så fall? Ja, absolut. Man kan ju extra jobba, givetvis. Man kan ta den här typen av lån, 60-plus-lån exempelvis. 19:35 Och är det så att man väljer att arbeta längre, då får man en högre pension per månad. Man fortsätter att tjäna in pensionsrättigheter och skatten blir också lägre efter riktåldern. Tack vare det förhöjda grundavdraget. 19:51 Härligt att reda ut lite frågetecken kring pensionen. Fast det är ett tag kvar för dig och mig så finns det andra lyssnare som det säkerligen är mer aktuellt för. Så tusen tack för det här Kristoffer. Tack. 20:13 Du har ju nämnt nu dels att du och din bror Ove fick hjälpa till tidigt där hemma och din mamma slet väldigt mycket. Du har ju också sagt att din pappa satt där han satt. Han blev ju sjuk i tidig ålder som ung vuxen. 20:31 Vad hände med din pappa? 20:33 Jo, han blev förkyld en sommar. 20:38 Ordentligt förkyld helt enkelt. 20:42 Och efter det så bröt ledgångsreumatism ut i hans kropp. 20:55 Och den slog väldigt, väldigt hårt. 20:58 Så det gick mycket snabbt. Under tre år ungefär så blev han invalidiserad. Stel i knäleder, i fingerleder. 21:16 Han blev invalidiserad helt enkelt. Så han kunde inte klara sig själv. 21:23 Han satt i rullstol. 21:26 Ja, eller han satt i gungstol. 21:29 Gungstol? 21:30 Gungstol satt han hemma. Ja, just det. Man kunde resa honom och han kunde då stå själv. Men skulle han gå så måste han ha kryckor. Mm. 21:47 Som visst stack under armarna på honom. Och så hoppade han inomhus. Till en början hoppade han även ute. 21:58 Då det var sommartid och så. Så hoppade han på kryckorna. 22:04 Då han besökte grannar och så. 22:08 Men så ramlade han några gånger. 22:13 Och då blev han lite vänd. 22:16 Så det blev slut med det där hoppandet på kryckor utomhus. 22:24 Du visade ju en bild tidigare för mig på dig, mamma, pappa och din bror Ove. Och jag visste ju om här innan vi skulle träffas att din pappa har varit rullstolsbunden eller invalid på det sättet. Men då såg jag ju att han stod upp. Och sen hade de vikt in då armen i fickan på oss. Han såg ändå ut att fungera precis som man ska. Men jag tänker ändå att vi kommer också lägga upp den här. 22:54 För jag tyckte det var en otroligt fin bild på din familj. Vi kommer lägga upp den så att alla lyssnare kan gå in på våra sociala kanaler. Facebook och Instagram och kunna kolla på den här bilden också under vårt samtal. För den var väldigt, väldigt fin som sagt. 23:09 Kan du berätta lite hur din och din pappas relation utvecklades i takt med att han blev sjuk? Han var någonstans i 20-årsåldern då, eller hur? 23:23 Ja, 25-26. 23:25 Hur gammal var du när han blev sjuk? 23:27 Jag har ju inte något minne av att han har varit frisk. Nej, det har varit större del av ditt. 23:31 Ja. Ja. 23:37 Hur var din och din pappas relation då? 23:41 Jo, vi var ett hade jag på att säga. 23:46 Ja, den var mycket bra. 23:53 Hjälpte du han också? Körde ni runt han med den rullstolen och hur... 23:58 Ja, så småningom. 24:04 Då han hade skaffat Rundstor för det tog ett antal år där. Och då körde vi honom runt. 24:12 Dels till grannar och dels till Smedjan. 24:17 Och där träffade ju han en hel del med bekanta. Och var de inte bekanta så blev de bekanta. 24:25 Ja, såklart. 24:27 Han satt där han satt och pratade på. 24:29 Och pratade, ja. Jag beundrar min pappa. Han beklagade sig aldrig över sin situation. Det var det mest underliggade. 24:46 Han hittade på saker och var alltid på gott humör. 24:53 Oaktat att det var så illa som det var. 24:57 Jag har med åren, måste jag säga, mer och mer insett hur betydelsefull han var oaktat sitt handikapp. 25:08 För han hade ju taleskoma och han hade huvudet i behåll hela livet. 25:16 Där genom så verkstadade han olika saker på gården också. 25:25 Ja, för ni drev ju ändå ett jordbruk, er familj, på den här gården. 25:33 Jag tänker på din kära mor, Nanny. 25:36 Vilket lass hon måste ha dragit. 25:39 Ett enormt lass, måste jag säga. 25:44 Hur minns du henne under den här perioden när ni kommit till arbetet och allt som skulle utföras? 25:52 Ja, jag minns bara att hon gjorde det. 25:57 Hon beklagar sig aldrig heller. Nej, inte. 26:03 Det är verkligen en familj som genomgått mycket men hela tiden med den positiva andan och glädjen på något sätt. 26:17 Ja, det kan man säga. Ja. 26:20 Jag ser med glädje tillbaka till min barndom och uppväxt. 26:27 Förstår det. 26:28 Vi ska prata vidare alldeles strax om ditt liv. 26:34 Men först så tänker jag att vi tar oss lite fika. 26:38 Och nu var det ju så att det var ju slut på vinebröd enligt din önskan på det här bageriet som jag gick förbi när vi kom hit. Men det finns en vaniljmunk framför dig. Går det an? 26:51 Ja, det blir bra. 26:53 Vi hugger in på munken och pratar vidare alldeles strax. 27:09 Med socker på våra fingerspetsar här från munken så ska vi prata vidare tillsammans, Brigit. 27:16 Med kaffe som är i kopparna. 27:22 Jag tänker på din tonår. Minns du ditt första jobb? 27:29 Ja, det minns jag ju. Vad var det för jobb? 27:32 I Medle fanns det en skogfabrik som hette Holmgrens skogfabrik. 27:37 Mm-hm. 27:39 Och det var mitt första jobb. 27:42 Hur gammal var du då? 27:44 Jag var 17 år. 27:48 Vad gjorde du i den fabriken? 27:51 Till en början var jag i paketeringen av skor. För man gjorde skor som var väldigt populär i hela landet. Som hette peckastövel. 28:05 Peckastövel? 28:06 Ja. 28:07 Känner jag nästan igen. 28:09 Borde jag känna igen det nu? Även fast jag är född 1990. Kanske inte. 28:14 Nej. 28:14 Nej, nu hittar jag på. 28:16 Nej. 28:17 Det tror jag inte. 28:18 En fråga som dyker upp i mitt huvud nu som jag ändå måste ställa. 28:22 Finns det en person i den här skofabriken som har som uppgift att trä in skosnörarna? 28:30 Nej. 28:32 Vem gör det då? 28:33 Det var inga skolsnören på den här pekarställen. 28:37 Då har vi löst det. 28:40 Men det var ditt första jobb. Vad tjänar man då om man får fråga? 28:46 Ja, idag tänk på min första lön. 28:53 Och jag fick ut 46 kronor och då var skattavdragen, jag tror att jag tjänade 55 kronor i veckan. 29:05 55 kronor i veckan? 29:07 Ja. 29:08 Då jobbar du måndag till fredag? 29:10 Nej, till och med lördag också. 29:12 Måndag till lördag? 29:13 Ja. 29:13 Otroligt. Ja. Och de här pengarna, du bor ju fortfarande hemma på gården. Ja. 55 kronor i 46 efter skatt. Alltså ungefär runt 200 kronor per månad. 29:27 Vad spenderar en 17-åring de pengarna på då? 29:32 I första hand köpte jag lite kläder. Och så minns jag att Jag var väldigt intresserad av konståkning och hade då bara ett par skridskor som man spände fast på pjäxen. 29:51 Ja, under själva skon. 29:54 Och det var inte så lätt alla gånger. Nej. 29:58 Så att då jag hade, då vintern kom, då hade jag ju samlat ihop lite pengar utav det jag tjänade. För jag började någon gång i augusti. 30:11 Och då gick jag och köpte ett par konståkningskridskor. 30:16 För egna intjänade pengar? 30:18 Ja. 30:19 Vilken känsla. 30:20 Ja, det var en känsla. 30:23 Förstår du. Ja. 30:25 Och de där kostade 319 kronor 1948. 30:31 Inte det ganska mycket pengar då? 30:33 Det var mycket pengar då. 30:36 Minns du känslan när du hade köpt dem? 30:39 Ja, oh ja. 30:41 Jag hade dem i kartong och tog upp dem och tittade på dem. Det värsta var ju att de där skridskorna var aningen för stora. Och det fanns inte en mindre storlek. Men jag ville så gärna ha dem. Så jag stoppade in bomull längst fram i tån på skonet. 31:07 Då löste det sig ändå. Ja. Vad härligt. 31:14 När du är 26 år gammal, fram tills du är 26 år, har du bott kvar uppe i byn då? 31:21 Ja, jag bodde hemma tills jag var 26 år. 31:26 Men när du är 26 så väljer du att flytta till Stockholm. 31:32 Hur kommer det sig? 31:34 Jag hade gått en kontorskurs i Umeå och fick arbete på statsfiskalskontoret i Skellefteå. Där jobbade jag i fyra år och poliserna där började tjata på mig att jag skulle söka polisskolan. 32:03 Ja, jag tänkte, ja, jag kan väl göra det. Men för jag kommer inte in, för jag hade inte så stor grundutbildning egentligen. Jag hade sex år i folkskola och någon fortsättningskurs och sådär. Men jag kom in i alla fall. Vilket hade tillfölj att jag... 32:29 31 juli 1956. 32:33 Åkte till Stockholm och började polisskolan därpå. 32:38 Hur togs det emot av hemmet? Vad sa dina föräldrar när du skulle bege dig? 32:44 Det hade de inte någonting emot. De räklande väl att jag skulle komma tillbaka. 32:53 Men så blev det inte. 32:57 Vad är det första som möter dig när du kommer till Stockholm? 33:02 Mitt rum. 33:04 För jag var ju då inneboende på Sankt Eriksgatan 56. 33:10 Hos fru Söderberg. 33:14 Och det var liksom det första som jag... 33:23 Jag kom dagen före uppropet och jag vet att polisskolan låg på Fridhemsgatan 9. 33:37 Och jag gick Sankt Edelsgatan bortåt för att jag hade tagit reda på ungefär var det låg någonstans. För att se så att jag skulle hitta damer på. 33:50 Du ville inte komma för sent i det här uppropet i alla fall. 33:52 Nej, det ville jag inte. 33:53 Den niten hade gått på en gång. 33:55 Nej. 33:56 Och då jag hade konstaterat var Fridensgatan 9 låg så såg jag också biografen Draken. 34:09 Och där gick en film som hette Gelsomina. 34:14 Och då tänkte jag, den var ju omtalad. Då tänkte jag, dit ska jag gå ikväll och titta på den här filmen. 34:23 Och det gjorde jag. Det var liksom första dagen. 34:29 Vilken härlig start på ditt nya liv. 34:32 Ja. 34:34 Men dagen efter din kväll på biografer Draken så är det ju upprop på polishögskolan. Och där någonstans så inleds en 46 år lång karriär inom polisen för dig. Fram tills du går i pension i mitten på 90-talet. 46 år. Ja. 35:02 Och räknar jag högt här så är det nästan hälften av ditt liv som du har spenderat i polisens tjänst. Du ska ju så småningom börja arbeta med mer grova brott som mord och dråp. 35:17 Hur kom du in på den banan? 35:22 Ja, genom olika utbildningar och så vidare så kom jag då. Jag började i Sunderberg. 35:32 Som inom polisen. 35:36 Och 1965 så förstatligades polisen. Och då flyttade vi till Solna. 35:47 Och till en början arbetade jag med allmänna ärenden. 35:56 Och så småningom hamnade jag på våldsroten i Solna. 36:01 Det kändes bra för mig för jag ville inte arbeta med stölder. 36:10 Du vill arbeta med mord. 36:12 Ja, jag tänkte väl inte att jag ville arbeta med mor till en början i varje fall. Men lite mer sociala ärenden inom polisen. 36:25 Och det blev det ju. Det blev utredningar beträffande barn- Och jag vet att just det här med barn så for jag runt i hela Stockholms län och höll förhör med barn. 36:44 Helt enkelt självlärd. För då var det inte så stor utbildning just med tanke på barn. 36:56 Vad var det för någonting med barn? 37:00 Oftast var det någon form av sexuella brott. 37:05 Även då. Nu pratar vi både om... 37:12 Det är väldigt tunga och jobbiga grejer. Vi pratar om det sexuella övergrepp mot barn. Vi pratar om mord och dråp. 37:23 Vad gör det med dig som person att arbeta dagligen? Vänjer man sig någon gång med det? Eller tar människan inom det över? 37:33 Då det gäller barn så berör det mig ganska mycket. Men inte övriga brott. För stunden så blev man berörd naturligtvis. Men man... 37:51 Ska man säga att man vande sig. 37:55 Är det något särskilt fall som du minns extra mycket när det kommer till ett mord? 38:04 Ja, det är det. Det var ett familjedrama som inträffade. 38:11 Då pappan tog livet av mamma. 38:20 Och en liten flicka. 38:23 Och det var ruskigt helt enkelt. 38:29 Jag vet inte om jag ska berätta vad som hände direkt. Men i varje fall så. Han tog livet av flickan först. Och så gasade han ihjäl både sig själv och mamman i familjen. 38:50 Så han överlevde inte heller? 38:54 Nej, alla i familjen dog. Alla tre. De var bara tre. 38:59 Och vad var din roll i det mordet då? 39:05 Jag var förundersökningsledare till en början. 39:11 Vad innebär det i praktiken? 39:12 Vad är det du gör då? Jag leder utredningen så att säga. 39:17 Som Martin Bäck lite grann? 39:20 Ja, det kan man säga. 39:23 Jag hade medarbetare på roten som utförde förhör och sådana saker. 39:31 Men i det fallet så fick du inte prata med den misstänkta eller dömda mördaren. 39:39 Du måste ju ha träffat en del mördare i ditt liv. 39:48 Ja, det har jag ju. Hur är det då? Ja, det är ju... 40:00 I stort sett som att träffa en vanlig människa. 40:06 Det finns ju alltid någon anledning till att någon tar livet av en annan. 40:18 Man pratar med lederbörande som du och jag sitter här och pratar med varann. 40:26 Men menar du att du i vissa fall kan ha förstått mördaren varför den har valt att ta livet av en annan person? 40:37 Nej, för att det är ju att gå lite för långt att ta livet av en annan människa. 40:48 Du har nämnt innan här att i varje buse så bor det en gentleman. 40:55 Vad menar du med det? 40:58 Ja, jag upplevde förhållandet till den misstänkte som så. 41:10 Om det var för att jag var kvinna eller om det var för någonting annat, det vet jag inte. Men jag upplevde dem ganska så gentlemananmässiga. 41:25 Men åt andra hållet. Om de här var så gentlemanmässiga i förhör. Och de har egentligen begått. 41:31 Enligt mig det värsta man kan göra. Och ta livet av en annan människa. 41:36 Hur arbetade du. 41:39 Som förhörsledare. Eller vid förhörande. För att faktiskt vinna. Ett förtroende. 41:45 Hos den misstänkta mördaren. 41:48 Ja. 41:50 Man börjar underifrån. Om man så säger. 41:54 Och försöker att. 41:57 Fram till det resultat man vill ha. 42:03 Och underifrån, hur menar du då? 42:05 Man börjar inte säga att du har tagit livet av den och den. 42:11 Berätta om det. Utan man tar det lite försiktigare. 42:20 Du har jobbat i över 40 år som polis. Och med några av de tyngsta brotten man kan begå- Vad är den största lärdomen du har fått med dig från din tid som polis? 42:34 Vad ska man säga om det? Lärdomen. 42:40 Att vi alla är människor på ett eller annat sätt. 42:47 Och man kan i vissa fall förstå. 42:54 Den som har gjort sig skyldig till något brott. 42:58 Men för det mesta tycker man att det skulle väl ha kunnat lösas på ett annat sätt. 43:11 Hörni, Riksbyggen är ju en samarbetspartner och kompis till podden sedan en lång tid tillbaka. Och det är ju så att vi blir allt fler äldre i Sverige. Och frågan är om vi bygger rätt boenden för framtiden. Det här tänker jag att vi ska prata om med Britta von Schultz som är kommunikationschef på Riksbyggen. Och Britta, vi har ju pratats vid i tidigare avsnitt tillsammans. Ja det har vi gjort. Och nu får jag stora äran att prata med dig igen. Vad kul. Ja vad trevligt. 43:42 Jag tänker så här Britta. Varför är boende för äldre en så viktig samhällsfråga just nu? 43:50 Det är ju så precis som du inledde att vi står ju inför stora demografiska förändringar i ålderssammansättningen på vår befolkning i landet helt enkelt. Vi lever längre. 44:02 Vård- och omsorgsbehoven ökar i takt med en åldrande befolkning och många av landets kommuner har jättesvårt för att klara den investering och utvecklingsbehov som det här innebär för framtidens boende för äldre. 44:19 Här kan ju vi vara med och hjälpa till då. Vi har ett koncept som vi kallar för Vivo, den äldre äldre målgruppen. Det är ett omsorgsboende, biståndsprövat boende helt enkelt. Där vi samarbetar med kommunen. Men det här är också en viktig fråga som påverkar bostadsmarknaden i stort och hur den fungerar. För när äldre kan hitta ett attraktivt, funktionellt hem som man känner sig trygg i och känner att man trivs i. 44:48 Så ökar då möjligheten eller förutsättningen för äldre generationer att lämna villan som man kanske redan bor i en större bostad. Och det här i sig bidrar till flyttkedjor. Det frigör bostäder för till exempel barnfamiljer och andra hushåll att flytta in i. Och här har vi ju också ett annat koncept då för äldre som vi kallar bonum 55 plus boende då. 45:17 Där äldre kan flytta in i en lägenhet i samma bostadsområde som man bor i. Och känner sig trygg i. Och har vänner, kanske familj i redan. Behöver inte flytta långt bort. 45:30 Ja, och där känns det för framtidens boenden. Och vi uttrycker det så att både bonum i sig, plus 55-boendet, fyller en funktion. Och i ett nästa steg är vi med... 45:42 Allt vad det innebär. Vi har pratat om det flera gånger i podden tidigare men det tåls att upprepas. Om vi blickar framåt. Hur ser framtidens boende för äldre ut enligt riksbyggen? Vad tycker du att kommuner, politiken, branschen i sig behöver göra tillsammans för att man då ska komma till den här framtidens boende för de äldre? 46:04 Vi hoppas ju att framtidens boende för äldre behöver... 46:08 Kombinera att man vill leva ett självständigt aktivt liv även upp i åren när man har blivit äldre. Man känner sig trygg i sin bostad, har förutsättningar för ett fortsatt socialt liv och gemenskap i närheten där man bor men kanske inte bara i närheten. Det är tillgängligt och hållbart naturligtvis. 46:32 och behöver vara flexibelt att möta de här olika behoven. Bara för att man är äldre så är det ju inte mall 1a-lösning för allihopa utan det här är ju individer som har olika behov och inte samma behov allihopa. Vissa vill ha ett socialt aktivt liv och andra har behov av ett mer bekvämt boende eller omsorgsnära lösningar så att säga. 46:58 Men gemensamt är ändå att boendet behöver vara tryggt, tillgängligt, nära. Närservice till exempel på mataffär, apotek, kollektivtrafik. Och liksom ge de här förutsättningarna för att man ska kunna leva ett gott och bra liv. Långt upp i åren eller så länge man leder. 47:19 Lite kort och sammanfattningsvis. 47:22 Utöver riksbyggens... 47:27 Vad ser du att kommuner, politiken och branscher bör göra tillsammans för att man ska kunna skapa fler sådana här boenden i framtiden för de äldre? 47:36 Man behöver planera långsiktigt. Det är ju långa kedjor och ledtider i att bygga boenden och bostäder. Politiken skapar ju stabila förutsättningar, regelverk, incitament och sånt där. 47:53 Samverkan och en långsiktighet låter som att det är ett framgångsrecept för alla berörda parter i frågan. 48:02 Jag är ju bara 36 år men efter det här samtalet så känner jag mig ändå lite tryggare inför ett kommande boende för mig på ålderns höst. Tack för det. Det ska du göra. 48:16 Det blir nog bra det här även för mig och oss 90-talister. 48:21 Tusen tack Britta för att du var med idag och pratade lite grann om framtidens boende för de äldre. 48:29 Tack så mycket. 48:36 En del som inte har berört så mycket det är hur kärlekslivet har sett ut för Birgit under ditt liv. Hur skulle du beskriva det? 48:47 Ja, nu kommer du in på lite. Ja, jag hade väl några kärleksförhållanden under min ungdom medan jag var hemma i Medle. Men det var ingenting allvarligt direkt. 49:13 Men då jag kom då till polisskolan så träffade jag min första man. 49:20 Vad var det för någon då? 49:21 Ja, han gick ju också på polisskolan. 49:24 En snut? Ja. Hur länge höll ni ihop då? 49:30 Ja, det blev inte så länge. 49:33 Nio år. 49:34 Men ni gifter? 49:35 Ja. 49:37 Varför tog det slut då? 49:41 Ja, jag måste säga att jag träffade en annan man. 49:44 Jaha, du har varit kär på annat håll. 49:47 Ja. 49:50 Hur var det för dig då i ett nioårigt förhållande med en man och få känslor för en annan person? Hur hanterade du det? 50:00 Ja, kanske inte överhuvudtaget. Jag skulle kanske inte ha hoppat av mitt äktenskap i och för sig. Men de känslorna tog över, helt enkelt. 50:15 Kan du ångra dig idag? 50:17 Nej, jag gör inte det. 50:21 Den här nya mannen som tog dig med storm, hur länge höll ni ihop? I 20 år. 50:30 Ja, det var så pass. Då var det ett bra val. 50:37 Ja, både och kanske jag skulle säga. 50:44 Men både och, säger du. 50:47 Hur var den relationen? 50:49 Tidligvis var den väldigt bra. Men efter 20 år så hittade han en annan. 50:57 Då var det omvända roller? 50:59 Då var det omvända roller, ja. 51:03 Då blev jag ensam. 51:06 Han hade lärt mig att spela tennis. Jag tyckte så mycket om att spela tennis. Jag fortsatte med tennisen efter det också. Då var jag med i en damgrupp ute i Stenhamra och spelade tennis varje vecka. 51:27 Men jag kände då jag blev ensam att nu måste jag ha någonting att göra. 51:35 Från sitt villan jag bodde i. 51:39 Så då vi hade spelat tennis så en av damerna där hon var studierektor på Uppgårdsskolan i Stenhamra. 51:50 Och då frågade jag bara rakt ut. 51:54 Är det någon som känner till något litet jobb som jag kan göra? 52:01 Och då säger hon, jo, vi har en kafeteria i skolan som vi behöver några timmar per dag. 52:14 Ja men visst det låter fredligt sa jag. 52:18 Och så gick jag och pratade med rektor där i skolan. Och efter ett par dagar så var jag anställd i kafeterian på skolan. 52:28 Det var väl underbart. 52:29 Ja, och det var ett väldigt trevligt jobb. Jag arbetade där i sju år. 52:37 Som pensionär? 52:38 Ja, som pensionär. 52:40 Vi fick träffa lite ungdomar. Vad härligt. 52:42 Och jag... 52:45 efteråt, inte nu längre för nu är det så länge sedan men efteråt träffade jag ungdomar ute på stan här och där och det känner jag igen det var ju på uppgårdsskolan säger de då så det har varit också en trevlig period i mitt liv jag förstår det men sen det här tog slut med den mannen har du varit single under de senaste 30 åren Jag har varit singel, ja. 53:15 Och levt det glada pensionärslivet. 53:19 Ja. Vi har pratat lite om din brors barn och barnbarn. Men du har ju inte själv några barn. 53:27 Har det varit ett aktivt val eller har du haft önskan själv om barn? 53:32 Jag tror att det har varit ett aktivt val. För att jag har levt ett sånt liv som jag inte kunde kanske... 53:45 Tänka mig att skaffa barn. 53:50 Nej. Jag har aldrig haft stor längtan efter barn. Det måste jag säga. 53:59 Är det någon gång som du har känt så? 54:03 Någon gång där du har känt saknaden av ett eget barn? 54:08 Det är klart, de andra har blivit så här gammal. Jag har ju inte någon som står mig väldigt nära annat än mina brors barn och deras barn. 54:24 Så man blir kanske lite mer ensam på äldre dagar åtminstone. 54:36 Jag tänker också att vi ska lyssna på en låt tillsammans. Och det är Sir Bryn Terfel, Send in the Clowns. 54:46 Varför har du valt den låten? 54:47 Dels för att jag gillar Bryn Terfel så mycket. 54:48 Jag tycker han är en fin sångare. Och så tycker jag att låten är också fin. 54:50 Ja. 55:05 När du hör låten, vem eller vilken tid i ditt liv tänker du på då? 55:12 Jag har inte något speciellt samband med annat än att jag lyssnade på den på radio en gång. För många år sedan. Och tänkte, åh, den var ju fin. Ja. 55:30 Jag hade ofta kontakt med Radio Viking en period. Och skrev till han som förestod det ganska många gånger. Och önskade melodier. Och jag vet att det här var den första jag önskade. 55:50 Vad härligt. Då får jag agera lite Radio Viking här dagen till ära. Så ska vi lyssna på den låten tillsammans med våra lyssnare. 55:59 Isn't it rich? Are we a pair? Me here at last on the ground, you in the dead. 56:24 Sending the clouds Isn't it bliss? Don't you approve? One who keeps tearing around One who Where are the clowns? 56:57 Send in the clowns Just when I stopped opening doors Finally knowing the one that I wanted was yours 57:38 Men du har ju varit pensionär i över 30 år nu. 57:43 Hur ser ditt liv ut idag då? 57:45 Jo men jag har ett bra liv. Absolut. Jag träffar före detta kolleger och Vi har också en seniorgrupp inom sådana polisdistrikt där vi träffas två gånger om året åtminstone. Och det är ju också trevligt. Och så har jag väninnor som jag träffar. 58:17 Så ja, det är alldeles utmärkt. Och tack och lov så får jag ha hälsan. Det är ju A och G, måste jag säga. 58:27 Hur tar du hand om dig själv? Det känns som att du har ett rikt socialt liv ändå. 58:32 Hur gör du för att må bra? 58:36 Jag går inte på gym, men jag promenerar väldigt mycket. 58:41 Mm. 58:42 I stort sett varje dag är jag ute och promenerar. 58:47 Både längre och kortare sträckor förstås. Men gör jag ingenting annat så går jag fem kilometer. 58:55 Har du så pass? Ja. 95 starka år. 58:58 Ja. 58:59 Otroligt. Underbart. Det finns ju ingenting att klaga på om man inte rör sig när du är så här pigg och alert. Och rör dig varje dag. 59:10 Ja, det måste man göra. Man måste hålla igång. Det går inte att ge efter som en kollega sa. 59:20 Nej, håll i. Håll ut. Tänker du själv någonting på döden? 59:25 Ja, det gör jag. 59:27 Vad tänker du då då? 59:29 Ja, jag tänker. Hur blir det då man dör? Man vet väl ingenting. Nej. Men... 59:38 Man får vara glad så länge man får leva. 59:41 Jag vill ju inte dö fastän jag är 95 år. En del tycker att de har levt länge nog. Men jag kan fortsätta. 59:52 Absolut. 59:54 En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi banne mig leva. 60:00 När du blickar tillbaka på ditt liv, vad tänker du då? 60:05 Jo men jag tänker att jag har haft ett bra liv. 60:08 Oh ja. 60:11 Är det något särskilt som du är extra stolt över? 60:14 Mitt yrkesliv måste jag säga. 60:18 Jag var ju en av bland de första kvinnliga poliserna. Inte först, för det fanns i Stockholm redan tidigare. 60:29 Men jag har liksom banat iväg. 60:34 Så småningom kom det ju många kvinnliga poliser till Zona också. 60:40 Och jag har lärt upp många. Så att... 60:45 En inspiration. 60:46 Ja. 60:47 För yngre generationer i yrket. Ja, just det. 60:51 Otroligt. Jag har hört efteråt också att du har varit min förebild. 61:01 Hur känns det då när någon yngre kvinnlig polis som kommer fram och säger något sånt? Att du verkligen har påverkat dem åt det positiva? 61:10 Ja, men det är väl bra. Man blir ju glad. Ja, ja. 61:15 Vi ska avsluta det här samtalet nu med att du ska få ge ett livsråd till alla lyssnare där ute baserat på det livet som du har levt. Vad skulle du vilja säga då? 61:29 Ja, göra det bästa av den situation man hamnar i. 61:40 Och försöka att reda ut saker och ting så att det blir bra. 61:49 Ja, precis. För livet är ju både upp och ner. Om man hamnar i situationer där det kan vara tuffare. 61:58 Men att man gör det bästa utifrån det man kan och har framför sig. 62:03 Både reda ut saker och samla inte på dig saker i en ryggsäck kanske. Nej. 62:08 Nej, tack och lov så har jag inte den läggningen att jag samlar på med tråkiga saker i en ryggsäck. 62:19 Nej, den ryggsäcken hade du slängt iväg för länge sedan känns det som. 62:23 Om jag någon gång har haft någon. 62:27 Världens största tack till dig. Och att jag fick komma hit och prata med dig om ditt liv. Din livshistoria. Och käka munk och dricka kaffe med dig. Det var supertrevligt. 62:41 Tack, säger jag. 62:43 Tack så mycket själv. Jag tycker också att det var trevligt. 62:47 Ja, vi har haft en fin stund ihop. Vi säger också tack till allihopa som har lyssnat på ditt avsnitt och din livshistoria. Då kan vi säga det i mikrofonen också. Tack, tack. 62:58 Tack, tack. 63:04 Vet du en person som är över 80 år som skulle vara en fin gäst i den här podden? Maila mig då på hellosnablajonaseulback.com. Vi planerar redan nu nästa säsong. 63:15 Och glöm inte att följa oss på Facebook och Instagram där vi lägger upp en massa härliga videoklipp från våra samtal. Återigen, tusen tack för att du lyssnar på den här podden. Ha det bra, hej då! 63:31 Det här var en produktion från Podd Agency.